Psyke Av Stål

En intervju med Simon Hansson av Caroline Karlsson.

Vissa människor är lite mer intressanta än andra och jag kände på mig att detta skulle bli bra efter att ha stalkat den här killens instagram @simonkaptenhansson under några år.. ( awkard, japp ) .. Hur som, jag gillar folk med Pannben och jag tänkte att kommer man 4a i SM i Bodybuilding så måste man ha ett bra Pannben och nog har han det… Inspiration och motivation är vad han är! 

Simon flyttade från Edsbyn till Arboga med sin mamma när han var 16år gammal. Han flyttade dit för att satsa på Hockeyn. Det gick bra för han.. Ni vet när det går sådär bra sen när den där smällen kommer som bara inte får komma. Den kom. Med en rejäl smäll!

Simon var ute och åkte fyrhjuling en hel dag och under den dagen så hade han haft skydd på sig hela dagen men inte just då när hans polare sa lite snabbt att -” hoppa på nu Simon ska ska vi se hur snabbt den går”.. Snabbt gick det.. Det gick så snabbt att Simons kropp aldrig skulle bli densamme igen, han landade på en stock. Rygg, lår och knä tog den smällen. Han hamnade i rullstol och fick besked om att han aldrig mer skulle kunna gå ordentligt igen. Simon slutade aldrig träna, han tränade varje dag, i rullstol, i över 1årstid. 

I 1 år satt han i rullstol. Det var så många bakslag från läkarna men Simon tappade aldrig hoppet om att kunna gå igen, vilken han idag kan, men hans hockeydrömmar är och förblir bortblåsta.

Under hela den här tiden så, hade han en annan sak med sig. Sin älskade mamma. När Simon var 7år så fick hon cancer. Hon blev sjuk, frisk, sjuk, frisk.. sjuk….. i 16års tid.. En dag så tittade de på Mr Olympia tillsammans  och då sa hans mamma att -” en dag så ska jag se dig så där” Den dagen bestämde Simon sig för att de ska hon få!

Simons mamma Blev sämre och sämre.. de sista 6månaderna så hade han som rutin att alltid dricka sin Pwo hos sin mamma, det spelade ingen roll vart hon var om hon var hemma eller på lasarettet. De gjorde det alltid, tillsammans. 

Simon’s mamma närvarade aldrig den dagen som han kom 4a i SM i Bodybuilding, 2015. Men jag kan lova att hon såg sin son ifrån den platsen som är i nu. 

Simon har idag – förslitningsskador, nervproblem, diskbrock, han fick till och med en hudsjukdom av kortisonsprutorna som han tog för en axelskada som han har dragit på sig. Han säger att kroppen är ” vad de är ” med ett leende på läpparna. Idag utför han det bästa gympassen med sin pappa som han började träna med vid 12års ålder, trots alla mil det är emellan dem, än idag, så har de en fin relation med varandra. 

Jag själv känner bara såhär efter den här intervjun att, ja ska aldrig mer klaga på någonting. Livet är vad det är och det är ingenting att göra åt, bara göra de bästa av det hela. Kan man gå ner 10kg på en vecka för att kunna tävla i en lättare viktklass så kan man allt.  Kan man stå rakryggad efter att ha genomgått såna här saker så kan man ALLT.. Under de timmarna som jag satt och pratade med han så gnällde han inte en ända gång. 

Jag ställde Simon en sista fråga och de var så klart en undran om vad som händer här näst. Han svarade med att : 

-” Jag ska bli bäst i Bodybuilding i  Sverige och de där som jag berättade för dig om haha……